Det fanns mer bilder i mitt fotoalbum från en tidig höstdag. Det finns en del blommor som är väldigt tacksamma och växer under väldigt knappa förhållanden. Här får de i princip bara sand att växa i och lite kompostjord och stallgödsel på våren. Allt vatten tycks försvinna spårlöst - men så är det ju i en sandgrop.
En väldigt tacksam knöl är den lilla gula dahlian som jag fick ärva av min svärmor för ett par år sedan. Vet inte vilken sort det är men när jag grävde upp knölarna i höstas så hade varje knöl förökat sig med en massa nya friska knölar. Hoppas dessa klarat vinterförvaringen i garaget.
Fänrikshjärtan verkar vara den mest tacksamma blomma som finns. Blommar från tidig vår till sen sommar och är inte knusslig på jordmånen. Även denna blomma växer i princip direkt i sanden med lite glada tillrop från mig och gödsel ett par gånger per sommar.
När jag skulle plocka in trädgårdsredskapen och trädgårdsslangen i höstas så satt det en stor präktig vårtbitar och solade sig på slangen. Jag undrar just var de tar vägen på vintern?
En annan blomma som också hör till de tappra är kärleksörten. Den klarar också sand och knappa förhållanden - till och med skugga. Men det är fler än jag som är förtjusta i kärleksört - rådjuren kan äta upp en planta på nolltid. Som tur är så har jag en hög mur där just dessa är planterade på murkrönet - hit når inte rådjuren.
Bakom garaget, ned mot vägen har jag min "bakgård". Förutom tomtens enda träd (som blev kvar efter skövlingen då huset byggdes) så har jag anlagt en liten täppa med en del växter som jag lyckades rädda från min förra trädgård som jag flyttade från.
Nu är det bara att invänta våren och hoppas att vintern inte har gått för hårt fram med perenner och buskar.
Nu är det bara att invänta våren och hoppas att vintern inte har gått för hårt fram med perenner och buskar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar